minaideer

Jag är så irriterad, jag är så less, jag är så HOPPLÖS... varför gör jag inte det jag måste?? Klarar jag det inte? Vet jag kanske innerst inne att det är försent? Det är läskigt att tänka så, men det kan ju (eller?) faktiskt vara så... och jag undrar väldigt mkt över vad jag skulle göra isåfall. Om jag kan, eller kanske framförallt borde, förlåta mig själv isåfall. Verkligen svår fråga. För det finns inga svar.. Men men, så är det väl med mkt annat också och jag får väl bara ta det som det är när jag kommer dit antar jag. Vilket väl är rätt så eller nej, väldigt väldigt snart. Nu är det snart dags. Kan det inte snälla få gå bra? Men om det inte gör det.. ja då är det kanske nån mening med det också. På ett sätt kanske det ändå inte spelar nån större roll... jag vet inte riktigt varför, men jag gillar verkligen att tänka så. den här dagen har såhär långt känts ganksa meningslös. bara massa tjafs. Kommer ingenstans....jag är verkligen värdelös.