minaideer

Tänkte bara jag skulle skriva nåt jättesnabbt...sitter iskolan igen, hehe gör alltid det när jag bloggar nästan.. ne men har blivit så några gånger...jaja, iaf, ser inte ut att bli nån särskilt bra dag. ibland är det bara soma tt nåt ska komma emellan jämt, hur litet somhelst kan det vara, och då är hela dagen förstörd typ...snyft. Nej måste ruska upp mig. Kvällen kanske kan bli bra ändå... och etiklektionen i eftermiddag kan alltid bli intressant, sånt vet man inte.Haha...

Det finns inga ursäkter. det finns ingenting som hjälper. Som gör det okej, just för att det är så himla fel.Det var/är så himla fel av mig. Så helt totalt oacceptabelt. Herregud vem är jag egentligen? jag fattar inte och vill inte veta varför jag resonerade just på det fruktansvärt rent ut sagt korkade sättet. Eller ja, samtidigt vill jag ju såklart det också. Så att jag inte (ALDRIG!!) gör om det. Det skulle jag inte överleva. men nu är nu. Det som hände har hänt och kommer inte hända igen, och det kan jag faktiskt styra över. Jag kan göra de rätta valen nu, för nu vet jag bättre. Jag kan, ska och vill ta mitt ansvar. Självklart. Frågan är bara om det hjälper nu. vad ska man egentligen tro!?

Nej nu är jag besviken. Såhär får det inte bli. Inte igen, inte nu! Så hur blev det som det blev? Jo jag blev sjuk. På riktigt denna gång, tur det ändå. men ändå, att missa skolan såhär mycket, det är idiotiskt! speciellt som jag faktiskt vill gå också. jag vill lära mig nya saker. Få bra betyg. Det är ju faktiskt nödvändigt, vad har man annars för framtid? Som tiderna är också. Men ja, det får väl framtiden utvisa. idag missar jag iaf ett prov och idrotten. Provet gör inte så mkt (hoppas jag.) Kunde det inte så bra tror jag så då får jag lite mer tid att läsa på. men idrotten var synd, jag måste börja träna nu. när tränade jag egentligen nåt sist nu? En promenad förra veckan gick jag nog, i princip allt. Skäms på mig. men äsch, vi gör ju ändå aldrig nåt roligt på våra gympalektioner. Saknar gympan på min förra skola. Mycket faktiskt. men men, nu ska jag iallafall börja träna på egen hand, det är ett som är säkert. Undrar bara hur man egentligen hinner med både plugg och träning på fritiden, men det får allt ta och lösa sig på något sätt. Andra klarar ju av det? idag ska jag väl göra lite av varje som jag alltid gör. har rätt svårt att fokusera på en sak en längre stund numera, fattar inte. Förut gjorde jag ju alltid det. Nu måste man liksom hinna med allt, på en gång. Det var man ju tvungen till även förut iofs men det fattade inte jag då. Men jaja...måste städa, plugga, träna, höra av mig till gamla kompisar, diska, tvätta, ja allt möjligt helt enkelt. Men det borde väl kunna funka, är ju ändå bara hemma. kanske borde pallrat mig iväg till skolan ändå hehe... Men ska väl sätta fart nu iaf. =)

Jag undrar vad det här är. Vad det kan leda till. vad som händer härnäst. Vad jag har gjort och varför. Varför varför. När det vänder. vad jag vill och vad jag borde. Vilken väg livet kommer att ta.

Jag är så irriterad, jag är så less, jag är så HOPPLÖS... varför gör jag inte det jag måste?? Klarar jag det inte? Vet jag kanske innerst inne att det är försent? Det är läskigt att tänka så, men det kan ju (eller?) faktiskt vara så... och jag undrar väldigt mkt över vad jag skulle göra isåfall. Om jag kan, eller kanske framförallt borde, förlåta mig själv isåfall. Verkligen svår fråga. För det finns inga svar.. Men men, så är det väl med mkt annat också och jag får väl bara ta det som det är när jag kommer dit antar jag. Vilket väl är rätt så eller nej, väldigt väldigt snart. Nu är det snart dags. Kan det inte snälla få gå bra? Men om det inte gör det.. ja då är det kanske nån mening med det också. På ett sätt kanske det ändå inte spelar nån större roll... jag vet inte riktigt varför, men jag gillar verkligen att tänka så. den här dagen har såhär långt känts ganksa meningslös. bara massa tjafs. Kommer ingenstans....jag är verkligen värdelös.

Har rast just nu, just haft matte. Gick okej idag förvänande nog ;S Går ju i princip alltid...helt värdelöst. Känns oftast ärligt talat totalt meningslöst att jobba med det överhuvudtaget. Fast vem vet när det kommer lossna... jag liksom bara väntar hela tiden på att det ska göra det...är inte riktigt beredd på att kämpa fullt ut. Jag önskar att jag hade mer kämparanda eller vad man nu säger. fast jag vet inte... ibland är det nästan skönt att inte ha det också... jag är nog mest rädd för att misslyckas. Men idag är det bara plugg som gäller! Ser nästan fram emot det. jag känner för att utmana mig själv.