minaideer

Egentligen är allt okej. Precis som vanligt. Eller nästan iallafall. Men jag känner att det börjar räcka nu. Att det kanske bara borde vara nog nu. Måste ta slut nu helt enkelt. Ingenting stämmer. Jag klarar kanske helt enkelt inte av detta...? Det förvånar mig verkligen (fortfarande!) hur fel jag haft om allt. Och hur mycket fel jag gjort/gör... hela tiden. Trodde jag det skulle gå bra eller, från början? Bara rulla på liksom? nej inte riktigt så heller.. men jag trodde mer om mig själv, definitivt. Dumt. Otroligt dumt. jag känner ju mig själv ändå, varför tro så mycket överhuvudtaget? Jag hatar att tro. Faktiskt, jag gör verkligen det just nu. Jag vill bara veta. Jag kommer ingenstans annars! Men det kan tänkas att de inte finns några svar alls, då vet jag knappt vad jag gör. Men samtidigt vore det kanske det bästa... Men det får man väl ta då. Jag önskar bara verkligen att jag blir klar med nåt snart. Och lyckas. Att någonting händer. Jag behöver det. Eller så vill jag bara det så otroligt otroligt mycket, jag vet inte. men jag är ju så knäpp... samtidigt har jag liksom inget emot att bara fortsätta kämpa och hoppas och misslyckas, jag tänker att det är så det ska va och det blir som det blir och man kan inte kräva alltför mycket av livet...jag vet inte! Men det är inte så kul direkt (att inte komma nånstans), men det kan ju inte allting vara heller. Och alla kanske inte kan lyckas heller jag vet inte.... Vi får se hur allt blir.