minaideer

Jag kan ha gjort ett stort misstag idag. Dumt värre alltså, ifall det är så. Men jag tror/hoppas förstås att jag inte gjort något dumt... Snälla gud, gör mig till en bättre människa! Please..

Det har varit en bra dag idag... inte super kanske...har inte fått mycket gjort (pga att jag inte orkat ta tag i något riktigt) men den har ändå varit..jaa bara så skön på nåt sätt :) Känner mig lite stressad och långtifrån nöjd med mig själv och mitt liv, men ändå... nöjd och glad liksom. paniken kommer rväl snart igen...menmen måste väl få njuta av stunden, nuet... var väl bara det jag skulle säga, så hejdå på ett tag... ha en så trevlig kväll alla därute =)

Jag vet inte vad som pågår här. I mitt liv. Jag vet inte vad det är med mig... Jag är på så otroligt dåligt humör, hela tiden! Jag är irriterad och frustrerad till max, och jag kan inte dölja det heller, visar mitt missnöje för min familj och.. åh, jag hatar det! Jag hatar att jag inte bara kan vara lite trevlig och normal, som andra. gud, varför? men aja, jag får allt försöka skärpa mig, bara, finns inte så mycket annat att göra. Men visst är det konstigt livet. Eller bara jag? Det är sommarlov och jag har inget jobb, inte mycket alls att göra egentligen, men jag är ändå så otroligt stressad (varenda sekund!), jag vill få saker gjort, jag vill göra dem rätt, jag vill hinna med så mycket som möjligt. Allvarligt, jag får en hjärtattack snart... Eller nej, förhoppnigsvis inte. Positivt tänkande är det som gäller! =) Jag avslutar detta nu, vi hörs när vi hörs... Vilket jag hoppas blir snart ;)

Mitt liv känns ganska overkligt just nu. Som en dröm. Inte som någon bra dröm dock... Men visst, det finns jättemycket jag gillar med mitt liv också men det hjälper liksom inte... när allt går åt helvete...varenda sak jag gör, varför ens försöka? Vad trodde jag egentligen? Att jag bara skulle klara att lösa allt hur snabbt och enkelt som helst helt plötsligt? Tyvärr, så bra var jag inte. Är jag inte och kan jag aldrig bli. Och det borde jag har vetat från första början. Undrar dock hur dålig jag egentligen är och kan bli...om det finns någon som helst gräns för vad jag kan ställa till med?! Inte vet jag alltså, för jag vet INGENTING. Ingenting. Menmen, de blir inte direkt bättre av att jag fortsätter upprepa det tusen miljoner gånger om... Jag måste hitta en lösning! Och det ska jag. Annars är jag nog körd...

Här igen. Hm vad kan jag tänkas komma på att skriva idag? Inte den blekaste.. Jag är trött. Less. Jag är besviken, ledsen, hopplös och hemsk... Ja, jag är ganska deppig idag. Tänker på allt jag gjort fel. Tänker på...jag vet inte. Att jag inte vill att det ska vara såhär. Idiotiskt, vad spelar det för roll? men tankarna går inte riktigt att styra.. inte på bästa sätt alltid, iallafall...Och gjort är gjort, det finns en tid för ånger också. Det är bra att ångra saker, saker som man gjort som man verkligen vet är/var fel, och dåliga. Jag har gjort så många på sistone...eller ja, de senaste 2 åren egentligen, det kan man v äl inte riktigt kalla sistone ;p Nåja, det blir bättre. Det är jag (nästan) helt säker på.. Ha en bra vecka ute i solen nu alla läsare! :)

Förlåt att jag inte skrivit på länge. Jag har helt enkelt känt mig, och varit, helt värdelös. Ett bra tag nu... Jag är trött på att göra fel, att klanta till det, att inte kunna någonting...Ibland känner jag bara för att slå huvudet i väggen (typ så att jag får någon allvarlig, sällsynt hjärnskada och inte kan tänka överhuvudtaget).. förlåt mig men ibland tänker jag helt enkelt såna tankar. Men det är klart, känner mig helt störd då också... Iallafall, jag liksom bara undrar vad för jävla usel person jag egentligen är, hur jag kan vara såhär. Leva med mig själv, efter att ha gjort detta... Men på nåt sätt är jag ändå glad att jag kan det. Att jag försöker gå vidare och göra mitt bästa, det bästa av situationen.. Det är liksom ändå något, i allt elände. Men jag är trött på mitt liv. På mycket...på hela samhället egentligen. Vad nu det har gjort mig egentligen?? Ibland känner jag mig så himla otacksam...Jag har det EGENTLIGEN så bra.. Vad hjälper det när man inte kan ta vara på livet och uppskatta något? Ja inte vet jag egentligen... Och detta är till dig A: Du tycker jag är knäpp, värdelös...att jag inte kan göra nånting ordentligt. Att jag är eländig och hela tiden ställer till det. Men jag är ledsen, jag försöker bättra mig. Jag försöker ge dig det du vill ha från mig. Jag leker detektiv och försöker klura ut det. Jag önskar bara att du kunde lyssna bättre och förstå mig. och jagf ska verkligen försöka fåp detta att bli bättre. Jag ska försöka få dig att förstå mig och gilla mig igen... Men vad är det du vill ha? Vad är det som du behöver? Från en sak til en annan nu - Mormor dog förra vecka. Riktigt tråkigt och jobbigt har det varit. Men livet har ju ändå sin gång... och idag var jag hemma hos morfar och det kändes konstigt, lite som ett annat hem och att jag typ inte kände igen mig. Lite knäppt...tänkte typ hela tiden att i den här stolen brukade mormor jämt sitta i och de är blommorna pratade hon om såhär brukade hon göra eller säga.. Nåja, måste avsluta nu, tyvärr, ska städa,, Men hörs, ta hand om er!

Sitter i skolan men har ingen lektion än på ett tag..rätt trist dag det här;P jag är irriterad :P Hann inte gå ner till bussen i morse utan jag fick cykla som vanligt...hehe, vilken tjatkärring jag är ;P Men det är faktiskt jobbit, jag har alltid såå mycket grejer med mig. Så nu är jag sur tralala...nej ska inte va sån heller... hej då nu bloggen(och läsare med såklart om det finns några:)), hörs ikväll så ha det så bra så länge! *Lycka*

som vanligt har jag typ glömt bort vad jag skulle säga. Kul... Vad är det för fel på mig? Hör inte ihop med det ovan. Men allvarligt. Vad har hänt med mig? Kommer jag nånsin bli mig lik, bli den jag tror att jag egentligen är? vad tror jag egentligen själv? Ja det här är ju helt galet...helt galet...och idiotiskt och onödigt. Tänka såna här saker, jag har verkligen inte tid med det! Egentligen har jag knappt tid med nånting av allt jag gör. Inte för att det är så otroligt mkt heller. Men jag måste börja göra de viktiga sakerna nu. Ta tag i mitt liv! Trots att jag verkligen inte tror att det kan bli någonting av det iallafall. jag måste verkligen tycka synd om mig själv. Det står nästan högst upp just nu. Det är absolut inte INTE synd om mig. Men det är väl kanske just därför jag tycker synd om mig, för att det är nåt jag verkligen inte borde göra.. ska alltid gå emot allting och förstöra för mig själv. Ska jag bara ge upp allt på en gång nu eller? Får jag det? Är det vad jag vill? Eller bara måste? Bara verkligen måste det nu? För jag har inget liv (eller jo, egentligen, ska inte va otacksam...men det är jag ju så förtjänar jag egentligen då att leva? Jag vet inte om jag tycker det..) jag är ingen, har inget, kan inget. Det är klart det är svårt att tro att det finns mening med detta då... Jag vet att det kan bli bättre. kan bli hur bra som helst. Men det är inte troligt! Och jag försöker verkligen, men klarar ju ingenting... Nåja får VERKLIGEN hoppas att helgen blir bra nu.

Egentligen är allt okej. Precis som vanligt. Eller nästan iallafall. Men jag känner att det börjar räcka nu. Att det kanske bara borde vara nog nu. Måste ta slut nu helt enkelt. Ingenting stämmer. Jag klarar kanske helt enkelt inte av detta...? Det förvånar mig verkligen (fortfarande!) hur fel jag haft om allt. Och hur mycket fel jag gjort/gör... hela tiden. Trodde jag det skulle gå bra eller, från början? Bara rulla på liksom? nej inte riktigt så heller.. men jag trodde mer om mig själv, definitivt. Dumt. Otroligt dumt. jag känner ju mig själv ändå, varför tro så mycket överhuvudtaget? Jag hatar att tro. Faktiskt, jag gör verkligen det just nu. Jag vill bara veta. Jag kommer ingenstans annars! Men det kan tänkas att de inte finns några svar alls, då vet jag knappt vad jag gör. Men samtidigt vore det kanske det bästa... Men det får man väl ta då. Jag önskar bara verkligen att jag blir klar med nåt snart. Och lyckas. Att någonting händer. Jag behöver det. Eller så vill jag bara det så otroligt otroligt mycket, jag vet inte. men jag är ju så knäpp... samtidigt har jag liksom inget emot att bara fortsätta kämpa och hoppas och misslyckas, jag tänker att det är så det ska va och det blir som det blir och man kan inte kräva alltför mycket av livet...jag vet inte! Men det är inte så kul direkt (att inte komma nånstans), men det kan ju inte allting vara heller. Och alla kanske inte kan lyckas heller jag vet inte.... Vi får se hur allt blir.

Fick lite tid över (eller rättare sagt tog mig...) så tänkte skriva lite... men egentligen har jag ärligt talat inga ord längre. Eller jo, ord har jag väl kanske, då och då åtminstone, men inget, absolut inget vett. Ibland undrar jag verkligen vad jag tänker med. ofta, rättare sagt. men samtidigt vet jag att jag har en klok sida också. Jag kan tänka logiskt och smart och långsiktigt ibland, så är det faktiskt. Ibland tror jag nästan att jag faktiskt kommer klara av nåt, kommer kunna komma någonstans, någon gång... tyvärr är det numera väldigt sällan bara. Iallafall, idag har jag varit till stan med mamma, fick övningsköra både dit och hem och så var vi i lite affärer och handlade. Gud vad jag hatar att handla! Så jobbigt.. speciellt när man bara vill hem och dessutom har massa andra grejer att göra... för det har jag ju, och jag har panik nu... faktiskt. Inte jättemycket, men ja, stressigt är det och jag tvivlar på om det kommer gå vägen det här... det är nog väldigt osäkert. vad gör jag om allt redan har gått åt skogen? Och varför, om jag nu (eller NÄR jag nu verkligen är rädd för hur det är) tar jag inte bara reda på hur det faktiskt är? Och en gång för alla bara slutar upp med fantasierna! Alla tankar och teorier om hur det är...de är sjuka!! Och jag klarar inte av dem mycket längre...

Vet faktiskt (?) inte vad jag ska gör idag, av de timmar som är kvar alltså. Finns så mycket jag verkligen verkligen måste göra nu. Sen finns det en hel del saker jag vill, saker jag borde, saker jag behöver planera och ta itu med senare...ja mkt mer än det med förstås, men får väl börja med måtta kanske ;P Men som sagt är dagens planer oklara. Är lite dålig också dessutom så tänkte kanske unna mig at ta det lugnt ett tag iaf... vet inte om jag är värd det menmen... vi hörs nog imorgon bloggen, må väl tills dess!

Tänkte bara jag skulle skriva nåt jättesnabbt...sitter iskolan igen, hehe gör alltid det när jag bloggar nästan.. ne men har blivit så några gånger...jaja, iaf, ser inte ut att bli nån särskilt bra dag. ibland är det bara soma tt nåt ska komma emellan jämt, hur litet somhelst kan det vara, och då är hela dagen förstörd typ...snyft. Nej måste ruska upp mig. Kvällen kanske kan bli bra ändå... och etiklektionen i eftermiddag kan alltid bli intressant, sånt vet man inte.Haha...

Det finns inga ursäkter. det finns ingenting som hjälper. Som gör det okej, just för att det är så himla fel.Det var/är så himla fel av mig. Så helt totalt oacceptabelt. Herregud vem är jag egentligen? jag fattar inte och vill inte veta varför jag resonerade just på det fruktansvärt rent ut sagt korkade sättet. Eller ja, samtidigt vill jag ju såklart det också. Så att jag inte (ALDRIG!!) gör om det. Det skulle jag inte överleva. men nu är nu. Det som hände har hänt och kommer inte hända igen, och det kan jag faktiskt styra över. Jag kan göra de rätta valen nu, för nu vet jag bättre. Jag kan, ska och vill ta mitt ansvar. Självklart. Frågan är bara om det hjälper nu. vad ska man egentligen tro!?

Nej nu är jag besviken. Såhär får det inte bli. Inte igen, inte nu! Så hur blev det som det blev? Jo jag blev sjuk. På riktigt denna gång, tur det ändå. men ändå, att missa skolan såhär mycket, det är idiotiskt! speciellt som jag faktiskt vill gå också. jag vill lära mig nya saker. Få bra betyg. Det är ju faktiskt nödvändigt, vad har man annars för framtid? Som tiderna är också. Men ja, det får väl framtiden utvisa. idag missar jag iaf ett prov och idrotten. Provet gör inte så mkt (hoppas jag.) Kunde det inte så bra tror jag så då får jag lite mer tid att läsa på. men idrotten var synd, jag måste börja träna nu. när tränade jag egentligen nåt sist nu? En promenad förra veckan gick jag nog, i princip allt. Skäms på mig. men äsch, vi gör ju ändå aldrig nåt roligt på våra gympalektioner. Saknar gympan på min förra skola. Mycket faktiskt. men men, nu ska jag iallafall börja träna på egen hand, det är ett som är säkert. Undrar bara hur man egentligen hinner med både plugg och träning på fritiden, men det får allt ta och lösa sig på något sätt. Andra klarar ju av det? idag ska jag väl göra lite av varje som jag alltid gör. har rätt svårt att fokusera på en sak en längre stund numera, fattar inte. Förut gjorde jag ju alltid det. Nu måste man liksom hinna med allt, på en gång. Det var man ju tvungen till även förut iofs men det fattade inte jag då. Men jaja...måste städa, plugga, träna, höra av mig till gamla kompisar, diska, tvätta, ja allt möjligt helt enkelt. Men det borde väl kunna funka, är ju ändå bara hemma. kanske borde pallrat mig iväg till skolan ändå hehe... Men ska väl sätta fart nu iaf. =)

Jag undrar vad det här är. Vad det kan leda till. vad som händer härnäst. Vad jag har gjort och varför. Varför varför. När det vänder. vad jag vill och vad jag borde. Vilken väg livet kommer att ta.

Jag är så irriterad, jag är så less, jag är så HOPPLÖS... varför gör jag inte det jag måste?? Klarar jag det inte? Vet jag kanske innerst inne att det är försent? Det är läskigt att tänka så, men det kan ju (eller?) faktiskt vara så... och jag undrar väldigt mkt över vad jag skulle göra isåfall. Om jag kan, eller kanske framförallt borde, förlåta mig själv isåfall. Verkligen svår fråga. För det finns inga svar.. Men men, så är det väl med mkt annat också och jag får väl bara ta det som det är när jag kommer dit antar jag. Vilket väl är rätt så eller nej, väldigt väldigt snart. Nu är det snart dags. Kan det inte snälla få gå bra? Men om det inte gör det.. ja då är det kanske nån mening med det också. På ett sätt kanske det ändå inte spelar nån större roll... jag vet inte riktigt varför, men jag gillar verkligen att tänka så. den här dagen har såhär långt känts ganksa meningslös. bara massa tjafs. Kommer ingenstans....jag är verkligen värdelös.

Har rast just nu, just haft matte. Gick okej idag förvänande nog ;S Går ju i princip alltid...helt värdelöst. Känns oftast ärligt talat totalt meningslöst att jobba med det överhuvudtaget. Fast vem vet när det kommer lossna... jag liksom bara väntar hela tiden på att det ska göra det...är inte riktigt beredd på att kämpa fullt ut. Jag önskar att jag hade mer kämparanda eller vad man nu säger. fast jag vet inte... ibland är det nästan skönt att inte ha det också... jag är nog mest rädd för att misslyckas. Men idag är det bara plugg som gäller! Ser nästan fram emot det. jag känner för att utmana mig själv.

Idag har jag mest tittat på tv, hitills. Ally mcbeal och glamour hehe, inga hörjdarserier egentligen, men ganska bra enligt mig, och framförallt ganska "lättsmälta" så att säga. Hade lite  inspelade avsnitt iaf som jag passade på att se idag. det är ju ändå lov. Gud vad skönt det är. Fasar faktiskt redan för skolstarten igen, snälla ge mig bara några ynka dagar till! :P
Men nu till nåt annat. Jag var på en föreläsning o samtalsterapi igår, med mamma, och det var faktiskt riktigt intressant. Mamma tyckte jag kunde följa med eftersom jag läser psykologi och jag hade ändå ingen lust att göra nåt annat direkt, varför vet jag inte... iallafall så pratade hon, föreläsaren om allt möjligt, psykoser, drömmar, livet...ja det var rätt fascinerande. Synd att jag är så dålig på att förklara bara, eller få fram exakt vad jag vill, då hade jag lättare kunnat förklara så det blev mer intressant. Kanske lite senare istället :)
Annars händer inget speciellt, jag ska snart börja diska och dammsuga, s en kanske plugga en stund innan mamma kommer hem. Jag får se,  har inga planer, men tycker bara att de är skönt. Förlåt för ett tråkigt inlägg.

Okej, första "riktiga" dagen på lovet. Än har de inte hänt mycket, men ikväll ska jag iväg på föreläsniong om samtalsterapi med mamma. Kanske blir trevligt... vi ska väl köra lite också, så det måste jag förbereda mig inför. Idag ska jag vara uppmärksam! Herregud det måste jag verkligen...
Jag har fortfarande ont i huvet. Ganska mkt, börjar undra när de ska gå över egentligen. Och jag är trött och svag, nästan yr...vad är det här? Nåja får väl sova mkt och se vad som händer... tur att det är lov. Även fast ju jag inte direkt hade tänkt att ge mig själv så mkt lov..  förtjänar verkligen inte det alltså. Jag ska fundera och försöka komma på nåt bra, försöka komma på hur jag ska lösa det här.
Jag är på rätt dåligt humör idag. Blir irriterad på allt. Precis allt som inte går precis som jag vill eller har planerat. På mkt iaf. Jag vet inte, allt känns ju ganska meningslöst. Jag orkar inte med mig själv riktigt. Eller egentligen inte alls. Men jag ska försöka kämpa ett tag nu. Tänka rätt och ta rätt beslut. Jag tror jag kan klara det. (Kan jag?) Herregud vad rörigt...nån som förstår ett enda skvatt av vad jag säger?

Jag är lite smått deprimerad. Ja... det funkar inte riktigt för mig. Jag vet inte, men kan ha nåt att göra med att jag går här hemma o trampar utan att få nåt vettigt gjort. Det är kallt, jag har mensvärk och tja, inte direkt sugen på att göra nånting. Ärligt. Vet inte vad det är med mig.
Jag liksom bara gör fel saker hela tiden. Jag prioriterar fel och gör massa onödiga saker (som tex. kolla in massa trista bloggar när jag istället borde fixa lite med min egen). För alltså, vem vill läsa den här? För det första, och sista med iofs, står det inte ens nåt i den. Eller ja nåt litet meningslöst inlägg finns kanske.
Men, ska inte kåpta alltför negativ. Har ju faktiskt lov. Kanske det som är deprimerande egentligen.. att jag inte tar vara på tiden. Inte för att jag har nåt jättespännande att ta mig för ändå...är väl framförallt plugg, läsning och tv/film tittande som står på mitt "schema". :P Börjar faktiskt bli lite trött på tv nu. Och på glamour :P Lite tjatig serie ändå...eller mkt tjatig egentligen, ofta af, spännande ibland ändå.
Äh, skriver mer snart istället!!